1. |
Skyddsväst
02:22
|
|||
Om det nu finns något kvar
Innanför detta skinn
Får ni kämpa för att ta er in
Låser in allt med tusen reglar
Begraver alla nycklar på havets djup
Jag kommer aldrig att bli som er
Bitvis faller allt isär
Inget kvar att hålla vid
Det här är min terapi
när allt annat slutat verka
Bakom tonerna kan man
Vara den man aldrig är
När jag säger mitt farväl
hoppas jag att världen vakar
Om den skyddsväst jag går klädd i faller av
Hur ska jag då kunna vara kvar här
Bland alla er som skjuter ner och river sönder allt jag är
Bland alla er som skjuter ner och river sönder allt jag är
|
||||
2. |
Solrosbarn
03:32
|
|||
Vi var solrosbarn
Födda in i sommaren
Ledda in mot folkfyllda parker
Vi gjorde ett namn för oss själva
Om vi inte stupar
Kommer någon annan det
Som vi bär oss fram
Lämnar vi öppet fält
Men räds ej,
följ med oss istället
Bara för ikväll
Bara för ikväll
Är det om oss de talar
Medans de fryser av avund
Bara för ikväll
Bara för ikväll
Stiger vi av på perrongen
Med en brinnande spårvagn bakom oss
Ikväll är hela staden vår
Kom nu alla solrosbarn
och lyssna till vår sång
Och följ med oss,
Ut i natten
kom nu alla solrosbarn
och lyssna till vår sång
Och följ med oss,
Ut i natten
Ser du hur marken nu skälver,
utan att man tappar balansen?
Ser du hur man lär sig att sväva,
Utan att man spiller en droppe?
Som vi bär oss fram
Lämnar vi öppet fält
Men räds ej,
följ med oss istället
Bara för ikväll
Bara för ikväll
Är det om oss de talar
Medans de fryser av avund
Bara för ikväll
Bara för ikväll
Stiger vi av på perrongen
Med en brinnande spårvagn bakom oss
Ikväll är hela staden vår
|
||||
3. |
På jakt efter stjärnorna
03:30
|
|||
Jag har vandrat efter stjärnorna
Alldeles för länge nu
Jag har tagit för många steg
Mot varje tänkbart väderstreck
Trots att väskan är fylld utav historier
Om alla som jag har träffat på vägen
Hissar jag segel och siktar mot solen
I väntan på att vinden ska bära mig med
En drömmare, tom på visioner
En trasig poet på lånade känslor
Urspårad från min omloppsbana
Ska jag någonsin hitta hem?
|
||||
4. |
Barkbåtar
02:44
|
|||
Låt mig ta dig härifrån
Och visa hur allt ligger till
Låt mig ta dig bort från allt
Runt jorden och lite till
Så följ med innan vår tid är slut
Mot det där som vi kallar hopp
Jag lär dig att segla en barkbåt
Mot det hav som aldrig tar slut
Så följ floden från där den tar vid
Och möt mig där den mynnar ut
Viska några få ord i mitt öra
Om hur världen börjar att se ut
För det jag nu ska ta och säga dig
Är sånt som du bör känna till
För du vet väl,
Att saltet i havet är tårar
och ljusen på himlen är liv
Att allt som du någonsin läst om
Är sånt som du ska låta bli
Att sanden i öknen är guldkorn
Och varje ord startar krig
Och alla som någonsin skrämt dig
Är sån som du kommer att bli
Men en sak måste jag be dig
Om jag ska visa allt som jag lovat
Skjut mig i benen och hjälp mig
Att lära mig gå om på nytt
Så följ med innan vår tid är slut
Mot det där som vi kallar hopp
Jag lär dig att segla en barkbåt
Mot det hav som aldrig tar slut
|
||||
5. |
||||
Har du någon gång försökt att springa ifrån din egen skugga,
I hopp om att du ska kunna slå dig fri?
Ta dig bort från vad som skrämmer och stänger in,
allt det där som du alltid velat att vara
Ta mig tillbaka till verkligheten
Och låt mig få känna på livet igen
Allt som jag försummat och avskytt så länge
Förtjänar en ny chans att få blomma ut
Har du någon gång undrat varför tusentals ögon alltid stirrar rakt igenom dig
Spräng dina tvivel och låt ingen få stoppa dig
Livet kan inte börja förräns du har fått nog
Ta mig tillbaka till verkligheten
Och låt mig få känna på livet igen
Allt som jag försummat och avskytt så länge
Förtjänar en ny chans att få blomma ut
Lämna den stad du aldrig trott på
Lämna det liv du så länge betvivlat
Det finns inget guld bland döda städer
Ingenting kan förblinda mig här
|
||||
6. |
Trettiosex
01:28
|
|||
Dagar av krig, nätter av kärlek
Sex korta ord som format våran tid
För många dagar med flasken i handen
För många timmar som vi inte minns
Men söker man värme, närhet och kärlek
finns det korta vägar att gå för det där
Höga som tallar med värdighet som smågrus
I en smutsig lägenhet på trettiosex kvadrat
Det finns inget kvar att säga
Det finns inget kvar att hämta
Det finns inget kvar att säga
Det finns inget kvar att hämta här
|
||||
7. |
Oxycontin
02:18
|
|||
Jag skulle vilja säga några väl valda ord
Poänglöst kan tyckas då skadan är gjord
Fortfarande så unga men redan så fast
på trygghetens tabletter i ett liv utav plast
Sekunder blir till timmar blir till veckor blir till år
Ni bleknar framför mig ju längre tid som går
Jag vill inte bli som er
Rädda för något äkta som kan rubba
era sätt att skämta om allt allvar
om hur jag borde växa upp nån gång
Jag förväntas spela med
och låtsas som ingenting
När bedövningen börjar släppa
och ni vaknar upp gamla och grå
finns inga minnen kvar
för ni var aldrig där
När jag öppna upp hjärtat
sa ni inte ett ord
När jag ville ha stöd
låg telefonen död
Vi skulle ju hålla ihop som bröder
Ert Oxycontin har tagit över
Är jag reducerad till ett minne?
Någon som ni brukade ringa
Ring mig aldrig igen
En vacker dag kommer ni explodera
Bryta ihop och falla ner på knäna
Hålla er från att skrika
så det värker ännu värre
Ett livets brännmärke
på en så tunn och skör hud
som aldrig riktigt härdats för trycket
Ni kommer känna hur det kändes att vara jag
dom där nätterna i januari
Hur jag höll mig vaken för att inte möta verkligheten i gryningen
Bara jag och min egen bedövning
finns inga minnen kvar
för ni var aldrig där
När jag öppna upp hjärtat
sa ni inte ett ord
När jag ville ha stöd
låg telefonen död
Vi skulle ju hålla ihop som bröder
Ert Oxycontin har tagit över
Är jag reducerad till ett minne?
Någon som ni brukade ringa
Ring mig aldrig igen
|
||||
8. |
Konturer
01:15
|
|||
9. |
||||
Visst är livet underbart?
Trasiga själar som dansar tillsammans,
Längs samma vägar som vi byggde upp
Lova att aldrig bli som dem
Visst är livet underbart?
Lägg dig på marken, skrik ut dina lungor
Det hjälper om du slutar andas
Tur att det finns någon som
Alltid kommer att förstå
När du sliter upp ditt bröst
och blottar dig för mänskligheten
Det finns andra vägar än
Den som du ser varje dag
Trots att mörkret verkar evigt
Skiner det en eld någonstans
Res dig upp och se i spegeln
Krossa allt det som du avskyr
Varför hålla inne med det
som får dig att ligga sömnlös?
Visst är livet underbart?
Trasiga själar som dansar tillsammans,
Längs samma vägar som vi byggde upp
Lova att aldrig bli som dem
Visst är livet underbart?
Lägg dig på marken, skrik ut dina lungor
Det hjälper om du slutar andas
|
||||
10. |
Det natten ser
01:29
|
|||
Vi slänger oss från hustak
och hoppas att vakna upp
Om du slutat drömma,
vet du att allt tar slut
Följ med mig ut i natten
och berätta din hemlighet
Så håller jag mitt ord,
tills stjärnorna har brunnit ut
|
||||
11. |
||||
Det fanns en tid då vi ville nå höjder
Innan förfall och ett halvår av vinter
Väntan vid en brant, på ett underbart motiv
En vy över vår stad i skymmningsljus
Långt bort ifrån den plats som brukade vara vår
Så glasklart men så väldigt ansiktslöst
Skogsträd i mörker, nyanser av grönt
Gatulyktor skiner med förförisk värme
Och jag andas samma luft som du
Flykten är lång och världen är stor
Samma gamla fråga kommer mig ikapp
Vem är det som vandrar, på din andra sida?
Men det kommer alltid en sommar -
Då hela världen står still
Och det enda mörkret som faller
Är skuggorna från våra kroppar
Som vi sprids ut över världen
Långt innan vinden hunnit ikapp
Hoppas jag att möta dig
där paradiset brukade ta vid
|
||||
12. |
Staden av glas
04:14
|
|||
Det var någon som sa att
Livet är kort men timmarna är långa
Så flyg iväg och låt vingarna bära
Inte ens solen kan bränna dig nu
Så lämna den där stan där du har fastnat
lämna ditt avtryck i form av en hälsning;
att hata livet men älska att leva
då känns allt jävligt meningslöst
Tänk vad allt hade varit enkelt om du redan visste,
att något så självklart kan rädda
kom ihåg att tänk på dom
alla som du lämnar kvar
och om du tvivlar så ska du veta
att ljusen på himmlen finns inom räckhåll
Åh, den här stan dödar oss som barn
|
||||
13. |
Blåljus
02:44
|
|||
En fallhöjd på ett par meter ner
Sekunderna räknas,
rakblad som skaver
Hur ska jag kunna andas här?
Fingrar som väver sig samman
I hopp om en fortsättning
Men vår plats här är fel
Och jag önskar
Att det det blev tvärtom
Vår tids psykologer,
Spritterapi och fuktiga blickar
Hör du sirenerna i fjärran, en räddande sång
Aldrig någonsin har blåljus
Talat för en morgondag som då
Trots att jag aldrig besökte dig där
Ringde min telefon så fort du var ute
Det var aldrig någons fel
Det var aldrig någons fel
Det blev bara fel ifrån början
Och jag hoppas att även du inser att,
Vi kunde ha blivit så mycket mera
Vi kunde ha blivit så mycket mera
|
If you like Att hata livet men älska att leva, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp